I dag var Milo på sin första långpromenad runt byn och fick springa lös på ängen på hemvägen och han var så duktig. Vi tog med oss hundgodis för att locka ifall han plötsligt ville vända och gå hem igem och det fungerade jätte bra! Vi provade om vi kunde få honom att gå ned för trappor på ett ställe och jav vibrerade av rädsla men vi lockade med godis och efter en liten stund tog han mod till sig och ned för trapporna utan problem. OJ vad vi gav honom beröm och godis när han väl var nere. Han var så glad så att han lyckades och att vi var glada för hans skull. Så kom nästa problem, att ta trapporna upp på motsatta sida..... inga problem! för nu var han modig! Godis och beröm igen och Milo var överlycklig.
Promenaden fortsatte och dessa hemska bilar, bussar och lastbilar tycker vi ej om men vi klarade av detta med att varje gång stanna coh be Milo att stanna. Han stannar och följer bilarna med blicken tills de paserat och han får beröm och vi gpår vidare. Vi klarade av 10 st olika fornon under promenaden och det gick så bra så. När vi närmade oss hemmet så kom vi fört ned till en Äng/åker där vi slåppte honom lös och OJ vilken fart! Han sprang som en vilde fram och åter och runt med att tvärstanna i jämna mellanrum för att kolla vart vi var och att vi ej var borta för att sedan dra iväg på nästa språng. Han var så lycklig för att få kuta runt som han ville och nu vet vi att vi kan lita på honom.
När vi kom fram till villaområdet så kopplade vi honom igen tills vi kom till vår lilla återvänds gata och han fick springa lös igen och inga problem alls inte. Fram till dörren där han sätter sig ned och väntar på oss. Väl inne så sätter han sig på dörrmattan så jag kan torka tassarna på honom innan han får springa in i huset. Det dröjde inte många sekunder innan han sov i soffan brevid husse. Vilken lycka för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar