Idag vart jag tvungen att åka in till Enköping för att skriva in mig för ett nytt "program" på AMS (arbetsförmedlingen), så Milo vart tvungen att vara ensam under den tiden. Jag var orolig för hur det skulle gå men anade att det ej skulla bli katastofiskt. Så jag gick ut och rastade honom ordentligt och lekte en stund med honom när vi kom hem innan jag låste in honom igen i sin hage för att sova. Men jag anade att han inte ville sova så lät denna gång, för han anade nog vad som var på gång. Men jag tog bilen in till Enköping och gjorde det jag skulle och kom hem två timmar senare och var beredd på att se det värsta.
Inget ylande när jag kom till dörren så det var ett bra tecken. Väl inne och jag gick direkt till Milo för att se hur han var, så möttes jag av en mycket glad men rädd Milo som tydligen hade hängt på hagens galler ordentligt för den had förflyttat sig en aning åt olika håll. Men INGET kiss eller bajs så långt ögat nådde vilket var otroligt duktigt av honom. Jag släppte ut honom och hälsade på honom och löft upp honom för att gosa ordentligt. Lade märke till att han var otroligt glad att se mig men sur på mig för att jag lämnade honom ensam, för han ville INTE pussa mig. Jag tog ut honom irekt på en av de längsta promenaderna vi gjort för att säga "förslåt". När vi sedan kom hem och tassarna avtorkade och han sprang fram till vattenskålen så kom han sedan till mig och pussade mig. Vi var nu vänner igen. Härlig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar