onsdag 23 september 2009

Älskade 'Lillskiten' Mojo

Dagen gick som vanligt med allt tills det vart eftermiddag och min man åkte in till Sandviken på bankärende och jag tog ut valparna så de fick leka i hundgården. Jag höll mig i närheten och pysslade i trädgården, men gick ej långt ifrån så att jag ej kunde se dom. Orsaken är att dörren är ej fixad ännu och det är bara ett kompostgaller som grind just nu som de kan komma över eller igenom om de vill.

Efter ca: 15-20 minuter, när jag vände ryggen till för att lyfta bort ett bord in till växthuset så hörde jag ett hjärtkrossande skrik från hundgården och jag släppte bordet och rusade till hundgården, slet bort grinden och fram till Mojo som satt och skrek med höger framben i luften. Jag gick fram till honom och löft honom försiktift fortfarande skrikande, och nu skrek han ännu mera när jag löft honom. Jag höll honom försiktigt och lugnade honom så gott jag kunde så att han kunde komma över shocken. Efter ungefär 30-40 sekunder så började skrikandet övergå till gnällande och efter det till lite pip tills han tystnade. Han vibrerade som ett asplöv stackaren och mitt hjärta slog som attan och jag var så orolig.

Har han brutit något eller har något gått ur led??. Paniken steg innom mig. Jag satte ned honom på marken igen men han bara föll ihop och ville ej stå. Lilla gubben! vad har du gjort? Jag ställde honom upp två -tre gånger till innan han beslöt att sitta istället men med den skadade tassen i luften gnällande. Jag började försiktigt böja på tassen, inget skrik, klämde på benet hela vägen upp, inget skrik utan det var när jag kom upp till skuldran/axeln och under armen (så att säga) så skrek han till. Jag böjde hela benet sakta fram och åter och sträckte det lite försiktigt och det gick ganska bra, bara lite små skrik. Jag löft honom och bar in honom. Han rörde ej på sig utan bara satt där jag satte honom skakande och små gnällande. Jag gick ut för att hämta in Gizmo men han satt redan utanför dörren och väntade att få komma in. Han hade tagit sig igenom grinen i hundgården som jag faktiskt stängde efter mig när jag tog in Mojo. Han var nog orolig han med över vad som hänt Mojo. Så sött.

Gizmo åkte in i hundhagen direkt och Milo fick snällt stanna utanför köket nu medans jag kollade upp Mojo. Han bara skrek så fort jag tog i honom och jag tyckte nu att det var dags att ringa vetrinären. Förklarade vad som hänt och de sa att oftast är det inget farligt då valpar gärna skriker för det minsta och de är så mjuka i leder och ben. Men jag sade att denna gång verkar det vara mer än bara skrik eftersom Milo hade enliknande olycka som liten när han kanade ut över en åker med bakbenen bakomsig och gled fram på magen skrikande.

Så vetrinären sa att kom in så vi kan undersöka honom först för att se om det behövs gå vidare och då blir det Gävle vetrinären/djursjukhuset då de har mera resurser. Jag sa att min man är på banken inne i Sandviken och han måste hem först innan jag kan komma väg då han har bilen. Då vart det att ringa Gävle eftersom Sandviken stänger 16:00 och vi skulle ej hinna in dåklockan redan var 15:40. Jag ringde Gävle Vetrinären och fick en tid 17:15. Min man kom hem  (efter att jag ringt honom) och jag hade hela tiden försökt få Mojo att försöka gå på tassen men det ville han inte, men inget var brutet då jag kunde böja på allt utan att han skrek.  När han kom hem så satte Mojo sig upp i korgen och stöttade sig på det onda benet. Framsteg. Han var glad att se husse och haltade ut ur korgen som stod utanför hagen och haltade sig fram till husse. Första stegen var tagna igen. Vilken lättnad. Min man tog upp honom ach han skrek till igen för han har tydligen ont under armen (i armhålans område). Min man klämde och böjde överallt han med utan problem så vi konstaterade att inget var brutet. Mojo började nu luta sig på benet lite så vi började locka med godis för att få honom gå och det gjorde han!  Vi höll på i några minuter och han kom fram till husse eller mig för att få godis haltande och småhoppande på tre ben, men brutet var det ej och ingen svullnad hade kommit. Vi släpte ut honom i hallen där han och Gizmo fick gå omkring och nu rörde Mojo på sig ordentligt men haltande. Vi misstänker att han har sträckt/stukat benent eller liknande, så efter en halvtimme så beslöt vi att ringa upp vetrinären igen i Gävle och förklara vad som nu skett. Hon sa att det låter som om det ej var något allvarligt, men om ingen skillnad har hänt i morgonbitti så skulle vi åka in. Det lovade vi.

Mojo och Gizmo fick gosa med oss i soffan hela kvällen då Mojo nu inte ville leka utan bara ta det lugnt. Min man tog dom till soffan och satte sig ned och Mojo sökte efter mig med blicken och ville att jag skulle komma så jag stängde av datorn och satte mig i soffan och han kom krypande direkt till min famn och somnade. Älskade lilla 'Lillskiten' sa jag, vad har du gjort? jag hölll om honom och strök honom och masserade skuldran medan han sov och inga onda ljud kom från honom utan han knorrade av välbehag och mådde bra i min famn nu. Ca: två timmar senare vaknade han och ville ut så vi tog ut honom. Han haltade omkring men gick på benet och försökte 'trava' lite och det gick lite bättre, men han kunde ej skaka på huvudet för då vred han på frambenen och det gjorde ont, så han pep till lite. Vi vandrade runt tomten försiktigt och han gjorde ifrån sig. När vi kom nere vid vägen och skulle vända upp för uppfarten så brukan han alltid gå fram till trappan som går ned till Badrummets dörr och när han gjorde det och skulee göra en vändning ifrån trappan, så pep han till igen. Så inga snabba vändningar på benet går just nu. Det tolkar jag som en stukning, jag vet hur jag har det när jag stukat mina fötter. Man haltar fram lite och det går bra att gå, men inga plötsliga vändningar och vridningar inte för attans det gör ont.

När det var sovdags så var vi ej säkra om vi skulle låsa in dom för natten eller ej, men jag sa att jag tror det är säkrare att låsa in dom för då vet de att det är sovdags och mindre risk för att Gizmo skall börja busa med Mojo vilket han nu ej klarar av. Så vi låste in dom och vi gick upp till sängs.

Natti Natti killar och sov gott.

Gizmo Tröstar Mojo. Nu skall vi sova och jag lovar att vara snäll mot Mojo.

1 kommentar:

  1. Aj då! Vilket skrämselskott. Hoppas att liten mår bättre idag.

    SvaraRadera