Premiär för Mojo i skogen

Då var det dags för Mojos skogs premiär idag. Milo trodde knapt det var sant när han märkte att vi var på väg till skogs spåret som han vandrade i hela förra sommaren och han kunde inte komma dit fort nog. Men vi litar inte hundra procent på Mojo när det gäller inkallningen, så vi bestämde oss att först låta dom få springa av sig på grusplanen och träna lite inkallning innan vi gick in i skogen. Så jag laddade fickorna med godis och vi tog oss till grusplanen och släppte lös dom. Gruset sprutade bakom dom och de vart ett himla jagande. Milo satte Mojo på plats genom att tala om att han är Boss och Mojo underkastade sig direkt. Inga problem där inte. Mojo vet att Milo bestämmer över honom och Mojo accepterar det genom att kasta sig ned varje gång och inget mer om det. Efter det så leker de ihop och hoppar och jagar varandra, en fröjd att se. Så  började vi träna inkallelsen och det gick inte så bra i början som vi räknade med men efter ett tag så fattade Mojo galoppen plus att han fick en godis varje gång han kom som han skulle. Så vi (min man och jag) stod på varsin sida om planen och ropade i tur ordning på honom (och Milo) och när det verkade som att han fattat det hela så gav vi oss in i skogen och släpte dom lösa.

Här är han fri i skogen. Han höll koll efter oss hela tiden samt följde Milo vart han än gick och vi testade lite nu och då att kalla in honom och varje gång han kom så fick han en godis och massa beröm. Det var så roligt att se dom ihop hoppande och skuttande i skogen och vid ett tillfälle stannade hjärtat på min man och mig och det var när Mojo kom i en rasande fart från skogen till oss på stigen och han snubblade och rullade ett helt varv framåt som en boll, men inte ett ljud från honom att det skulle göra ont och han bara reste sig upp och skakade på sig och skuttade vidare. Pust!! Denna hund känner ingen rädsla.  Vi är verkligen stolta över honom och han börjar se riktigt bra ut nu och vi kan ej vänta på att han växer färdigt så att vi kan se det slutliga resultatet.

När vi kom hem så slocknade Mojo som en utslagen sill i knät på min man och sov hela eftermiddagen samt kvällen och vaknade bara när vi skulle ut. Mojo kan verkligen sova vilket Milo inte kan. Han liksom sover som en katt med ena ögat vakande hela tiden. Lite tråkigt tycker vi. Det är som om han inte kan koppla av helt utan vill ha koll hela tiden på vad som händer runt om och inte missa något, medans Mojo bara faller ihop som en påse och sover djupt och djupa andetag hörs och nästan på gränsen till snarkningar. Hi hi hi, han är för charmig!

Är vädret bra i morgon så skall vi ut i skogen igen.