måndag 3 januari 2011

Mojo dålig I magen

Stackars lilla Mojo. Han har det inte lätt inte.

I morse väckte han Husse 06:45 och ville ut. Han stod brevid husse och vibrerade, visslade och gnydde. Så det var bara för husse att kasta sig upp fort ur sängen och ut med honom och det bara sprutade ur baken på honom. “Lillskiten”, din lilla stackare.

När de kom in igen så fick båda hundarna sova hos oss I sängen, Milo under täcket vid mina ben (knän) och Mojo åvanpå täcket mellan husse och mig.

Straxt innan 09:00 var det dags igen och nu var det min tur att ramla ur sängen och försöka klä på mig fort och ej snubbla ned för trapporna (för jag är inte den snabbaste på morgonen med att vakna), men det visade sig att husse fick putta ut Mojo på gården då han började spy. Det var bara vatten som kom upp såg det ut som, då det var klart. Jag tog Mojo ut på en liten prommis när jag var klar och det var bara brunt vatten som kom ut ur baken igen stackarn. Två gånger tömde han baken och såg förtvivlad ut och nästan bad om ursäkt den lilla raringen.

Vi kom hem igen och han drack lite vatten så det var ett bra tecken.

Husse och jag tog en tur till Årsunda fram och åter för jag behövde hitta till mötesplatsen jag skall till på Onsdag.

När vi kom hem så började  jag med Lunchen men han inte avsluta det för Mojo kom till köket och gnällde lite igen och vibrerade, så nu var det dags igen. Jag släppte allt och tog honom ut och sprang ned för uppfarten och vidare till vägkanten så han kunde göra ifrån sig. Det sprutade igen men inte lika mycket. Vi promenerade en liten bit men han undrade hela tiden varför Milo ej var med och vände sig om hela tiden och tittade efter honom. Men vi gick en bit till och han satte sig igen men nu var det diaré och ej vattenbaserat, så vi är på rätt väg.

När vi kom hem igen stod Milo innanför dörren och väntade på oss den lilla sötisen. Nu ligger de på gästsängen I sovalkoven, huvud mot huvud (Milos huvud nedböjt mot bröstet och Mojo har sitt huvud mot Milos panna med nosen mellan hans öron) och Milo har framtassarna över Mojos hals som en kram. Vart är kameran när man behöver den?? Reser jag mig upp nu så kommer de efter och då är det förstört. Det är som om Milo vet att Mojo mår dåligt. Dessa hundar är så rara mot varandra att man blir fuktig I ögat.

Vi bara älskar dom, Husse och Jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar